Ja du detta lär ta tid....

Inte lätt att få tid att sitta här vid datorn på kvällarna.

Lille killen är som hungrigast då...han sitter som fastklistrad vid mitt bröst!

Nu sover han efter att ha fått mat i 3 timmar typ!

Tisdagen 22 juli

Dagen då min andra son föddes....

Jag njöt av att få mysa med min lille skrutt.

Josef åkte hem och gav barnen lunch och kom sedan till sjukhuset med dem.

Det gick rätt bra.

Letizia var lite vild i rörelserna och lillebror kommer nog att få vara med om ett och annat anar jag..

Men hon vill väl. Hon sa -Bebiiiis, hela tiden.

Pussade på honom så att hela ansiktet blev blött, hi hi.

Leon var en stolt storebror som pussade honom oxå och låg och myste med honom. Så vackra och söta mina barn!

Tänk att jag nu är 3-barnsmor? Otroligt...roligt och overkligt.

När dem åkte hem....snyft så mös jag med lillebror.

Fast jag frågade och bad om att få åka hem så fick jag ej det.

Dem ville hålla mig under uppsikt pga blödningsrisken när man blivit Fragmin behandlad. Det vill säga fått blodförtunnande under graviditeten. Läkarna lovade och sa att det var ok för mig att åka hem på onsdag iallafall.

Kvinnan som låg i samma rum snarkade så att väggarna skakade, suck!

inte ens min kära man låter så där...Jag kunde så klart inte sova..

Åh jag längtade mer än ngnsin hem och var glad att det endast var 1 natt på sjukhuset.

23 juli

Vaknade efter att ha slumrat till på morgonkvisten....åt frukost.

Träffade doktorn som sa att jag fick åka hem, yes!!!

Duschade och väntade på att bli hämtad av min familj.

Vi åkte hem och sen gick vi ut en sväng.

Letizia visade tydligt att hon var inte riktigt med på noterna att lillebror var här för att stanna.

Hon grät och ville bara till mig, vägrade sitta i den nya vagnen. Lilla flickan min så frustrerad på situationen. Hoppas jag får möjlighet och kan ge henne så mkt uppmärksamhet som hon behöver så denna övergång fr att vara 2 syskon till 3 blir någorlunda smärfritt för henne. Jag vet ej om det är lösningen men det är värt att försöka. Älskade Leon får verkligen ge plats för sina syskon nu, han förväntas ju förstå och vara stor nu. Man får ge honom mer tid när syskonen sover.

Vi gick och handlade och gick till parken. Letizia reagerade när jag ammade oxå, ville ta bort honom.

Leon var med faster och badade denna dag på Gålö.

Dem kom till parken och faster fick se lillebror. Hon blev helt till sig. Tyckte han var det sötaste och minsta hon sett.....

Hon avslöjade en superrolig nyhet oxå, hon är gravid!!!Fler kusiner, så roligt.

Vi är så glada för hennes skull för hon har velat detta ett bra tag....Hon kommer bli en jättebra mamma.

fortsättningen av förra veckan......skrivs förhoppningsvis imorgon och inte mer nu när ögonen känns som grus.

God natt!!

Mina värkar etablerade sig och var ganska starka när jag tog taxi till sjukhuset...

Kom väl dit vid 03.30 Dem undersökte mig och jag var öppen 5 cm.

Fick mitt rum där jag skulle föda...

Det var en del förberedelser eftersom jag går på Fragmin behandling. En hel del blodprover som skulle tas efter det fick jag vara mest själv på rummet, utstå alla värkar själv.

Måste säga att min barnmorska var inge vidare och hennes assistent var en dryg dam. Varför sa jag inte till? ja du jag hade väl annat att tänka på kanske? Saknade Josef och undrade vart han tagit vägen....?

Han kom vid kl.06.30, tur att bebisen bestämt sig för att dröja tills han kom. Det tog sin tid innan han kunde lämna Letizia som är rätt mammig nu.

Jag var öppen 9 cm då när han kom men inget vatten hade gått än, suck!

Kl.07.00 så bytte dem barnmorskor och jag var så glad när jag fick en fantastisk 4-barnsmor till barnmorska. Kände det direkt! Hon var en behaglig kvinna som lyssnade in mig och frågade mig vad och hur jag tänkt mig...Peppade och stöttade mig, sköterskan som assisterade mig var super oxå. Dem tog hål på hinnorna så att vattnet gick kl.07.40 eftersom värkarna hade blivit glesare oxå. Och då satte det igång ganska ordentligt, jag stod upp och vaggade en hel del och kände hur bebisen skruvade sig neråt...

Jag hade ingen smärtlindring, inget planerat det bara blev så...

Josef förklarade snabbt för barnmorskan och sköterskan varför han höll sig på ena sidan så dem ej skulle undra.  Han har nämligen alltid varit med alla förlossningar men tyckt att det varit jobbigt att se mig ha ont...och inte kunna göra ngt. Men han är lika imponerad av mig varje gång jag genomgått det.

Mina krystvärkar satte igång ordentligt kl.08.17 och kl.08.23 kom vår lille pojke ut till världen, ut till oss.

Han hade navelsträngen runt hals och kropp, fast inte hårt för han kunde andas och skrek...Men vi blev lite oroliga när vi såg det...

-Ingen fara sa barnmorskan..-han mår bara bra...

-En liten Leon, sa Josef genast med ett stort leende på läpparna. Och faktum är att han påminner rätt mkt om Leon. En hel del fotografier togs.

Vi pussade varandra och vår lille lillebror och välkomnade honom till vår familj.